Avedis Zildijan


Turkiska = Avedis (egennamn), zildjian (cymbalsmed). Den turkiska cymbalens historia är fascinerande, inte minst med tanke på tillverkningsmetoden, som sedan 1623 då en österländsk alkemist gjorde "upptäckten" varit och än i dag är en hemlighet. Cymbaler av olika storlek och klang har funnits sedan bronsåldern, men den typ som i dag allmänt används över hela världen är den från den turkiska janitsjarmusiken härstammande, och det speciella med denna cymbal är tonkvalitén, som till stor del beror av metallens sammansättning. Den turkiske alkemisten Avedis gjorde sin upptäckt i Konstantinopel. Genom en legering av koppar, tenn, bly, silver och andra metaller fick han fram en bronsliknande metall, som gav dessa cymbaler de speciella egenskaperna. (Enligt Sachs består materialet av 78,55 % koppar, 20,28 % tenn, 0,54 % bly och 0,18 % järn). Men den upplysningen är ej tillräcklig för att avslöja hemligheten. I Journal für Fabrik, Manufaktur und Handel från 1801, finns en uppgift och turk-sachsaren Hamid i Wien, som berättar att han var den förste som kommit på hemligheten med framställning av cymbaler efter turkiskt recept. Det må emellertid förhålla sig hur som helst med detta, och faktum kvarstår; ingen har ännu 200 år senare lyckats överträffa de cymbaler Avedis framställde. Avedis blev småningom så känd, att han allmänt kallades Avedis zildjian (zil = cymbal, djian = smed). Som garanti åt sin kundkrets, som på den tiden huvudsakligen utgjordes av den armeniska kyrkan och den turkiska armén (janitsjarerna), försåg han varje cymbal med orden Avedis zildjian. Efter Avedis död har tillverkningshemligheten övergått till den äldste sonen i varje generation och för närvarande finns den bevarad hos Robert Zildjian, som är chef för det sedan 1929 till USA överflyttade företaget The Avedis Zildjian Company i North Quincy, Massachusetts. En del tillverkning sker fortfarande i Turkiet under firmanamnet K. Zildjian.

Grundmaterialet och formen på cymbalerna har under ca 350 år inte förändrats, men tillverkningsprocessen har moderniserats. Mycket av den är som redan sagts hemlig, men följande vet man dock:

1) Legering och smältning sker i elektroniska ugnar bakom noggrant bevakade dörrar.
2) Metallen gjuts till tunna plattor som sedan får kallna.
3) Plattorna värms upp i härdugnar och valsas minst 25 gånger för att få den rtta tjockleken.
4) De ojämna plattorna hamras och ett hål stansas i mitten, en maskin skär av kanterna så att varje platta blir cirkelrund och den mittre upphöjda delen, skålen pressas fram.
5) Plattan behandlas medels hamring minst tre gånger under en tid av 90 minuter varje gång för att den skall få den mjukt böjda form som är karaktäristisk för denna cymbal.
6) Plattan sätts i en svarv med mycket hög hastighet och ytans randmönster tillkommer. Hantverksmässigt bearbetas sedan ytan med hårda stålverktyg och efter denna behandling är det omöjligt att uppvisa två instrument med exakt samma ton och utseende.
7) Efter en tids lagring blir cymbalerna provade, graderade och för vissa behov hoppassade i par (parcymbaler, hi-hat-cymbaler). De poleras och en maskin stansar till sist in Avedis zildjian (uppgifterna från A. Zildjian Co USA.

Jfr. Paiste, javanesisk gong, kinesisk gong etc.

Kroumata


.
Länkar: Avedis Zildijan
Länkar kontrollerade 2010-07-09
.



Källa: Kroumata 1985
MusikSök 1998-2017